Idag hängde Margrethe med till Emmaljunga. Byn som är berömd för barnvagnar. En barnvagn knuffar man framför sig. En husvagn kopplar man på bilens bak och kör fram. Och så följer den lojalt och stilla med. Varje gång. Jag undras och gläds. Det är lätt.
Lite mer besvärligt är det att packa ut allting, rätta till brickbanden efter färden. Visa fram museet, prata med gästerna och sen packa ner, skruva upp stödbenen igen o köra hem. I alla fall var jag mycket trött denna kväll ovanpå en lång dag. Men även om man inte blir rik av att sköta ett så litet museum, är det alltid värd mödan – det är alltid en erfarenhet.
Utöver mina brickband, var det grytlappar av alla sorter (imponerande samling) och en engelsk dam visade upp (och satt och sydde) lapptäcken, patchwork. Bra samlingsutställning för textilintresserade! Det verkade ändå som att Emmaljungaborna bara behövde nånstans att gå för att fika och prata med grannarna. Jag tycker det borde arrangeras flera sådana tillfällen på landsbygden! Kulturpolitik!
Foton från dagen:
Margrethes & min förmiddagssol hemma
På plats vid Emmaljunga FolketsHus
Museidirektören i oktobersommarsol
Dagens brickbandsgåva till museet – och bilen som borde höra till museet 🙂
Grytlappar på snöra, lapptäcke – och en liten nalle med småsmå grytlappar (konstnär: Kristina Blomberg, Emmaljunga)
Kram Margrethe & Malene